UNT Ekonomi 2020-03-23

Från kaos och panik till ett nytt normalläge. Jag är så tacksam över att jag bor i Sverige.

Kerstin Hessius är ett exempel på de människor som kräver svar. Som kräver en plan, som kräver att någon säger stopp. Jag tänker att vi behöver se skillnaden mellan det vi kan förändra och det vi inte kan förändra, för att kunna leva våra liv utan panik och energiläckage. Ingen kan ge oss en deadline på viruset och ingen kan svara på hur morgondagen ser ut. Och vi behöver acceptera det.

I förra veckan hade jag, Niklas och Charlie förkylningssymptom, vilket medförde att vi alla jobbade hemifrån. Efter några dagar anslöt även David eftersom gymnasiet stängde. Vi var instängda och enda sällskapet utifrån var nyhetskanalerna. Jag vet inte hur många gånger och hur ofta jag kollade in olika nyhetsappar med ett hopp om att få veta vad som händer, med ett hopp om att få kontroll över situationen, med ett hopp om att kunna planera för framtiden. Efter att ha tittat på samma appar alldeles för många gånger utan att få några svar började jag fundera på varför jag beter mig på det här viset.

Varför tittar jag på nyheterna så fort det är en sändning, varför går jag hela tiden in i de olika nyhetsapparna, som säger samma sak om igen fast på lite olika sätt och med olika budbärare? Mitt svar till mig själv var att jag sökte svar, jag ville få veta vad som händer när, jag försökte få kontroll över en okontrollerbar situation.

Min reflektion är att jag inte är van vid att inte veta hur min morgondag ser ut. Vi i Sverige är inte vana att leva i en kris. Vi har haft 200 år av fred. Vi har ett väl utbyggt välfärdssystem där samhället tar hand om alla barn från dagis till skolan, samhället tar hand om oss då vi är arbetslösa, sjuka och när vi blir pensionärer och senare behöver äldreomsorg. Vi är så vana att bli omhändertagna och vi är så vana vid att alltid ha kontroll. Vi vet när vi har semester, vart vi ska åka på semestern (gärna från år till år). Vi är vana vid att ha en plan, en kalender och ett schema för våra liv. Kerstin Hessius är ett exempel på de människor som kräver svar. Som kräver en plan, som kräver att någon säger stopp. Men vem ska prata med viruset tänker hon?

När jag har upplevt andra kriser i livet (sjukdom, inbördeskrig, arbetslöshet) har kaoset till sist blivit en del av vardagen, och kaoset har blivit till ett nytt normalläge. Min erfarenhet är att när krisen har drabbat mig har jag gått igenom olika faser. Första fasen är att rusa runt och försöka hitta lösningar, agera och vara handlingskraftig. Nästa steg är mer reflekterande, där jag funderar på meningen med livet och plockar in krisen i ett större perspektiv. För att sedan gå ut i den tredje fasen där jag accepterar det jag inte kan förändra, men försöker förändra det jag kan.

Från och med idag börjar jag ett nytt arbetsliv utifrån ett nytt normalläge. Ett normalläge som omfattar att jag inte har en aning om hur min morgondag ser ut. Jag har inte en aning om jag har några uppdrag från mina kunder under Coronatiden. Men jag har erbjudit mig att hjälpa till i olika sammanhang och ibland haft turen att få hjälpa till. Jag försöker lära mig nya digitala mötesforum, jag har skapat en digital föreläsningsserie och ska skapa digitala-runda-bordssamtal för att försöka hjälpa till så gott jag kan med omställningen till mer hållbara affärsmodeller. Och jag ska nu ta mig tid att göra klart min E-uppsats som handlar om hållbara inköp.

Och bäst av allt! Jag så tacksam över att jag bor i Sverige.

comments powered by Disqus